Classic

Det råkar vara så att jag tycker att jag är en väldigt snäll person, jag vet att det finns några som kanske då och då inte håller med eller det känns så i alla fall och det är kanske för att jag inte tar skit från andra och jag säger till när någonting stör mig.
Men, det är inte alltid jag kan göra det, eftersom jag tänker för mycket på den andras känslor.
Är det fel?
Jag vet inte.
Men någonting jag vet är att jag är trött på att bry mig så mycket som jag gör, jag är en jävligt bra kompis.
Och det vet jag, det finns ingen som kan säga någonting annat som jag kommer ta åt mig.
Jag är en så bra kompis att jag låter mig själv lida ibland bara så att den andra inte ska bli ledsen eller upprörd.
Men det är fan slut på det.
Så som du behandlar mig kommer jag att behandla dig, och det är bara rättvist!
Och någonting jag inte tänkt på så mycket förut det är att man växer ifrån varandra.
Även om det är svårt att tro ibland.
T.ex att bete sig på ett visst sätt kan vara fullt normalt för någon annan men helt åt helvete fel i mina ögon.